Skägga
Skägga är omnämnt 1480 (Skägge) och i 1500-talets jordeböcker finns ett skattehemman upptaget i vardera Väster- och Öster Skägga samt på Vårholma.
Under 1600- och 1700-talen övergick gårdarna till att bli frälseägda.
Vårholma gård fick säterifriheter 1658 sedan ägaren greve Gustaf Douglas här uppfört en herrgårdsbyggnad med två flyglar samt ”övriga nödiga hus”.
Efter att ha skiftat ägare många gånger gick Vårholma på 1790-talet tillbaka i händerna på skärgårdsbönder.
Väster och Öster Skägga gård
På fastigheter som avstyckats från Väster- och Öster-Skäggas samt Vårholmens ägor låg redan på 1880-talet tätt med påkostade sommarvillor.
En permanent bebyggelse fick området troligen först under medeltiden.
Väster Skägga gård
Väster Skägga Gård är en 190 hektar stor gård, på norra Värmdö, som år 1883 köptes av Carl Anders Lindroth. Carl Anders Lindroth skulle nyttja gården som sommarnöje.
Gården är fortfarande i familjens ägo. Gården har 15 delägare och de består av barnbarn och barnbarnsbarn till Carl Anders. Gården, med den stora huvudbyggnaden, som kallas ”Stora Huset”, används främst som sommarresidens men även som åretruntboende för några av delägarna.
Väster Skägga bebyggdes till herrgård 1757 av riksrådet Henning Adolf Gyllenborg. Manbyggnaden, ”Stora huset”, byggdes på med en våning på 1830-talet och har därefter genomgått en del ytterligare förändringar, men det är fortfarande samma hus som är Väster Skäggas huvudbyggnad.
Öster Skägga
Öster Skägga köptes 1732 av presidenten Daniel Niklas von Höpken.
Såväl Öster- som Väster Skägga har med en mångfald ekonomibyggnader och arbetarbostäder, från främst slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, kvar sin prägel av fungerande jordbruksenheter trots de många avstyckningar som skett på gårdarnas ägor.
Lindalssundet
Lindalssundet är en av de bäst bevarade områdena i Stockholms skärgård med sommarvillor från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
Med de välbevarade villorna och andra inslag som hörde till sommarnöjena får man, i den omväxlande skärgårdsnaturen, här en mycket god uppfattning hur miljön tedde sig omkring sekelskiftet 1900.
Med de väl infogade fritidshusen från 1940- och 1950-talen speglas här också hur skärgården bebyggts av senare generationer vilket ger området en intressant bebyggelsehistorisk kontinuitet.
De branta och klippiga stränderna längs Lindalssundet var bland de första som togs i anspråk för sommarvillor under det sena 1800-talet i Stockholms skärgård.
Carl Anders Lindroth (1833–1904)
G.m. Clara Höglund 1851-1933.
Barn: Sigrid 1872-1874. Magnus 1874-1880 Carl Adolf , 1876-1954, g.m. Elna Ekebohm 1888-1960 Hjalmar Axel, 1878-1947, g.m. Stina Hildebrand 1882-1957 Ingrid Johanna, 1880-1953, g.m. Nils von Bahr 1874-1941 Maria, 1882-1955, g.m. Gunnar Wahlberg 1878-1950 Einar, 1884-1953 Robert, 1886-1941
1871 köpte Carl tomten i hörnet av Hamngatan och Kungsträdgårdsgatan och lät göra upp ritningar (som finns i arkivet) till ett hus där, men på grund av ekonomiska svårigheter blev han tvungen att sälja tomten efter några år. Familjen bodde sedan på Norrlandsgatan 1, hörnet av Hamngatan, i Franckes hus.
1871 lät Carl också bygga ett hus på Duvnäs udde, där familjen bodde om somrarna till 1883, då han köpte Väster Skägga gård på Värmdö, också som sommarnöje. Denna gård (ca 190 ha) är fortfarande i familjens ägo, 16 delägare, barnbarn och barnbarnsbarn till Adolf Lindroth och Ingrid von Bahr, f. Lindroth.
Några av delägarna är numera ”fastboende” som man säger i skärgården.
Mer information:
Breven från förr – En bok om 1800-talet sett genom två Stockholmsfamiljers korrespondens, sammanställd av Kjerstin Sohlberg
När föddes och när dog Carl Lindroth ? Det bör väl stå i texten härovan.
Per v. B.