Detta skriver Anders ”Nanne” Lindroth år 1999 om Badhusvägen:
Någon gång har jag nog sagt till någon av ”ungdomarna”, dvs. D–E-generationerna, att de på väg till badhuset en sommardag gärna kan ägna någon minut åt att titta lite närmare på den väg som de kommer gående eller cyklande på. För dem är det självklart – och det är ju helt naturligt, vägen har ju alltid funnits där, och då är det klart att man ska använda den! När farfar, Carl Anders Lindroth, var i farten med byggande på 1880- och 1890-talen stod även ett badhus på programmet, och då fann han en klippa, som var lämplig för en brygga och ett badhus. Men … jag har tänkt om beträffande året när badhuset byggdes. På en akvarell, som min pappa Adolf målade över viken mot Österskägga 1901 syns nämligen i förgrunden en klippa, som måste vara den som badhus-bryggan byggdes på, vilket skulle betyda att badhuset inte byggdes förrän i början av 1900-talet. Hur som helst … en gångväg till badhuset måste byggas. Problemet var bara det att ett berg låg i vägen och därtill en ganska djup grop i berget. Men med de ”gubbar” som farfar hade till sitt förfogande var det inget stort problem. Av klippan som låg i vägen sprängdes en bit bort och över underlagets ojämnheter byggdes en stengrund, likaså en ”bro” över diket/bäcken som kommer ifrån Soliga vägen/Varma vägen. Vem som gjorde ”jobbet” vet jag inte, kanske ”Anden”, kanske Åholm, kanske Holmkvist. Titta på vägen med nya ögon.
December 1999
Anders
På bilden ser du vägen som vi går, nästan varje dag på sommaren, till badet. Vi njuter, som på bilden, av gemenskap, sol och bad.
Betten
