Sveriges Deanna Durbin

Hej!
Den  13 maj i programmet Da capo i P 4 uppmärksammades Deanna Durbins död. I programmet nämndes då den unga flicka som 1937 vann DNs tävling Sveriges Deanna Durbin, Margareta Lindroth. Nedan länken till programmet. Mamma spelade in tre skivor i samband med detta och ett spår spelas upp i programmet. Programledaren efterfrågar också hennes vidare öden. Nedan länken till programmet.

http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=dacapo

Jag har skrivit ett mejl till programmet och berättat om mammas musikaliska liv. Se nedan

Hej Anders!

Mina systrar och jag blev både glada och rörda när vi hörde programmet där du uppmärksammade Deanna Durbins död. Detta därför att det var vår mamma, Margareta Bjurner f. Lindroth, som vann tävlingen i DN som Sveriges Deanna Durbin.

Tyvärr har inte mamma kunnat höra programmet, då hon dog 2006, men så glad hon skulle ha blivit!

Efter tävlingen åkte hon i folkparkerna med ”Amerikanska visboken” tillsammans med  Henry Lindblom.
Hon sökte till Musikaliska Akademin, men Ulla Sallert fick platsen, hon var f.ö. tvåa i tävlingen. 🙂 Mamma fick en plats som askultant men varken hon eller hennes föräldrar förstod vad det innebar så hon utnyttjade aldrig den möjligheten. Även Alice Babs deltog vid tävlingstillfället, men utom tävlan eftersom hon var för ung. Det var ju tur för mamma.

Hon träffade vår pappa och de gifte sig 1942, de flyttade till Eskilstuna och 1946 vidare till Korsnäs utanför Falun.

I Falun fanns ett mycket livaktigt amatörteatersällskap med profiler som Georg Thunstedt och Joe Lind, som var (kuplett)sångare och skådespelare, kända i Falun och Dalarna i alla fall. Ernst Rolf och Lillebror Söderlundh var mer kända profiler som förekom i Falun vid den tiden. Nedan en länk till ”gamla falun”. Det är mamma i ”Vita hästen” på första bilden. Det är inte ur ”Glada änkan”, som bildtexten anger. Men den spelades också med mamma i rollen som Hanna Glavari, änkan, (före Ulla Sallert!) liksom ”Lilla helgonet”, se bilaga. De spelade många revyer, såväl nyårsrevyer som revyer i samband med Svenska skidspelen och en VM-revy 1954, när det var VM i backhoppning i Falun. Tyvärr finns inte hennes namn med någonstans i texten på den länkade hemsidan, trots att hon i dessa sammanhang var en framträdande aktör, tack vare sin fina röst och karismatiska personlighet.

Hon var också alltid aktiv körsångare, körledare och senare i livet när mina föräldrar flyttat till Strängnäs och vi döttrar blivit äldre, blev hon en uppskattad sång- och pianopedagog på Kommunala musikskolan där. Hon hade ingen formell utbildning, men deltog i dirigeringskurser i Sveriges körförbunds regi och även pianopedagogkurser på somrarna, för att ständigt lära sig nytt och fylla sina formella kunskapsluckor. Hon startade en egen kör, Roggekören, som fortfarande är verksam efter 38 år.
Hon tog initiativet till ”Hör på kör”, ett samarbete mellan flera körer i Strängnäsområdet, en körmanifestation, då de gemensamt genomförde en rolig och omväxlande vårkonsert! Hon snappade upp allt nytt som skrevs/arrangerades för kör och införlivade i körernas repertoar. Hon övertog husmoderskören i Falun när hon var ca 30 år, startade nämnda Roggekören, som är en blandad kör, ledde Strängnäs manskör (första kvinna i Sverige, tror jag) och sist pensionärskören Eternellerna. Den enda sorts kör som hon inte lett är en gosskör!
Inför sin pension dirigerade hon ”Förklädd gud” med Orkesterföreningen i Strängnäs, ett älskat verk, där hon själv sjungit både solo och i kören. Deltog gjorde musikskolans flickkör som hon ledde, liksom Roggekören. Två döttrar sjöng i kören, en dotter satt i cellostämman och en av solisterna var en tidigare sångelev. Det var en dröm som gick i uppfyllelse.
Tre av hennes sångelever instiftade ett sångstipendium till hennes minne när hon dog, ett initiativ som gladde oss mycket. Detta har vi nu delat ut i sju av planerade tio år. Det delas ut till unga sångare på gymnasienivå som musicerar ”i Margareta Bjurners anda”.
Hon var med andra ord en av alla dessa eldsjälar som finns runt om i landet och som gör skillnad för många av dem som kommer i åtnjutande av deras energi och entusiasm.
Med vänlig hälsning!
Mikaela Eckered, Elisabet Bjurner, Cecilia Ölmedal och Katarina Jernberg
gm/ Elisabet
Nedan
Amerikanska visboken 1937 eller 1938 (samma år som tävlingen)

 

 

Det här inlägget postades i Övrigt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar